kuhguohuhbhb
iuhoiuhoiuhoiuh oiuh oiuh oiu

Elsa Cedergren

iuhoiuhoiuhoiuh oiuh oiuh oiu

Madeleine Dahl, medlem i SEK, präst i Svenska kyrkan, författare till uppsatsen Ekumenisk vision och feministisk strategi – Elsa Cedergren och vägen fram till bildandet av Kristna Kvinnors Samarbetskommitté 1935. Uppsatsen har tidigare kunnat beställas genom SEK men det är inte möjligt i nuläget. Den kan finnas tillgänglig via bibliotek.

Lästips
Maria Södling ”Kvinnorna och Stockholmsmötet” sid 55-72 i Almut Bretschneider-Felzmann med flera (red) Detta är endast en begynnelse. Ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Artos 2024.

Stockholmsmötet 1925 inspirerar till bildandet av
Kristna Kvinnors Samarbetskommitté

Elsa Cedergrens ekumeniska engagemang grundlades i hennes barndom. Som barnbarn till drottning Sophia tillhörde hon den tredje generationen av den allianskristna högreståndsväckelse som med hjälp av Lord Radstock och Gustav Emanuel Beskow etablerades vid det svenska hovet under senare delen av 1800-talet. Elsa Cedergrens föräldrar, Prins Oscar och Ebba Munck af Fulkila, var båda aktiva i flera kristna organisationer, bland andra Lappmissionen, KFUM, KMA, Soldatmissionen och Evangeliska Alliansen. Hennes hemmiljö präglades därmed av en pietistisk tro, som tog sig uttryck i dagliga andakter och salongsmöten med predikanter av ”den rätta tron”. Det skedde en klar gränsdragning gentemot så kallade världsliga nöjen genom förbud mot bland annat dans, teater och viss litteratur.

Elsa hade väldigt svårt för det avståndstagande hennes föräldrar visade gentemot teologiskt fritänkande människor. Redan under uppväxttiden grundade Elsa Cedergren ståndpunkten att inga dogmer fick utestänga någon från en kristen gemenskap eller hindra kvinnans frigörelse. Trots att hon inte sympatiserade med sin fars alla ställningstagande var det i hans fotspår hon valde att gå när hon valde att förlägga sitt kristna engagemang till KFUK-rörelsen. 1919 blev hon medlem, 1922 blev hon styrelsemedlem i KFUK, 1925-1943 var hon ordförande för dess riksförbund och 1938-1951 vice ordförande för KFUK:s världsförbund. Från 1925 var hon Sveriges representant i KFUK:s världskommitté och 1930 blev hon ledamot i dess exekutivkommitté.

Det var genom sitt engagemang i KFUK som Elsa Cedergren blev inbjuden till det Ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Hon var ersättare för dess ordförande Lady Parmoor, som inte kunde närvara under konferensens första vecka. Även under konferensens andra vecka fungerade Elsa Cedergren som ersättare. Mötets motto ”Doctrine divides, service unites” (dogmer splittrar, handling enar) stämde väl överens med den teologiska hållning Elsa Cedergren utvecklat under sin uppväxttid.

Konferensen samlade över 625 delegater från 37 länder. Av de 625 delegaterna var 71 kvinnor, vilket motsvarar 11%. Vad det gäller den offentliga talartiden var emellertid det kvinnliga deltagandet ännu lägre. Av de 200 tillfällen under konferensens gång då ett offentligt tal var förberett talade kvinnor 9 gånger. Två av de kvinnor som talade gjorde det utifrån temat ”Kärlekens makt”, nämligen Selma Lagerlöf (1858-1940) och Elsa Brändström (1888-1948). Elsa Brändström hade arbetat som sjuksköterska bland krigsfångar under första världskriget. De behandlade ämnet utifrån sina respektive erfarenheter och underströk vikten av att ”i handling sprida evangeliet”, vilket underströk Elsa Cedergrens egen teologi och inspirerade henne till handling.

I samband med Stockholmsmötet fick Elsa Cedergren inspiration till att bilda ett ekumeniskt organ för enbart kvinnor. Dels blev hon under Stockholmsmötet styrkt av sina möten med människor från olika kristna kyrkor och samfund och kände sig därigenom manad att starta en egen ekumenisk organisation, dels gjorde hennes upplevelse av hur starkt mansdominerad den ekumeniska rörelsen var att hon blev inspirerad att starta ett ekumeniskt samarbete för enbart kvinnor. Tio år senare, 1935, bildade Elsa Cedergren inom ramen för KFUK:s förbundsstyrelse ”Kristna kvinnors Samarbetskommitté”, som 1958 bytte namn till ”Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd”.

Kvinnors representation på Stockholmsmötet
i jämförelse med efterföljande ekumeniska möten
I egenskap av att vara den moderna ekumeniska rörelsens första världsomfattande möte var andelen kvinnor emellertid relativt hög. Detta är att jämföra med senare generalförsamlingar i Kyrkornas Världsråds regi:
Amsterdam 1948 22/350 6%
Evanston 1954 44/502 8,7%
New Dehli 1961 42/581 7,5%
Uppsala 1968 50/688 7,2%
Det var egentligen först i Nairobi 1975 som trenden vändes och den kvinnliga representationen fördubblades:
Nairobi 1975 148/677 22%.

Madeleine Dahl, präst i Svenska kyrkan och medlem i SEK.