Om Operation 1325: kvinnors arbete för fred och säkerhet
När Sveriges första handlingsplan för genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om Kvinnor Fred och Säkerhet utarbetades, deltog jag, Lena Sundh, i ett antal möten i Bryssel för diskussioner med EU-kommissionen och medlemsländer, ett med två utländska officerare. Mot slutet av det mötet undrade en av dem om det inte vore bättre att tala om kvinnor och barn? Med den frågan satte han fingret på det som var det nya med resolution 1325. Den slår fast att kvinnor behövs som aktörer, även om den inte glömmer att kvinnor också ofta är offer i krig, vilket var hur officerarna såg det.
I den första paragrafen uppmanas FN:s medlemsländer att se till att kvinnor inkluderas, på beslutsnivå, i det nationella, regionala och internationella arbetet för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Kvinnor från ett krigs/konfliktdrabbat land eller område behövs för olika insatser under konflikten, för att göra ett fredsavtal bättre och för att bygga upp landet/området till ett fredligt samhälle efter konflikten. Kvinnor behövs också i de internationella insatserna, fredsoperationerna etc, som sätts upp till stöd för en fredsprocess.
De flesta säkerhetsrådsresolutionerna gör nog inga större avtryck i vårt land, men vid ett möte med Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK) i mars 2003 berättade Margareta Ingelstam om resolution 1325, som hon tyckte var en fantastisk politisk hävstång. Ingen annan kände till den, men alla insåg dess vikt och potential. Man beslutade därför bjuda in andra organisationer till ett möte för fortsatt diskussion. I en krönika sammanställd av Ragnhild Greek, SEK, dokumenteras förloppet.
Den 13 september 2003 samlades således 36 kvinnor från 12 organisationer och bildade nätverket Operation 1325. 2006 togs ytterligare ett steg. Då gick SEK, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Kvinnor för Fred, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, (RIFFI) och UNIFEM Sverige vidare och bildade paraplyorganisationen Operation 1325.
Inledningsvis svarade Operation 1325 för gemensamma utbildningsinsatser, informationsmöten, kvinnofrukostar, arbetsseminarier, studiecirklar etc i Sverige. Men resolution 1325 handlar om internationell fred och säkerhet. Blicken vändes därför också mot länder i konflikt. Medlemsorganisationernas internationella kontakter ledde bl.a. till workshopsutbildningar i Khartoum och Juba, Jeriko och Cypern – den senare för att palestinier och israeler skulle kunna mötas.
Under årens lopp har Operation 1325 fortsatt utbildningsinsatserna, men också utvidgat arbetet till att samverka och stödja civilsamhällesorganisationer i ett antal konfliktdrabbade länder. Samtidigt fortsätter arbetet med att främja resolution 1325 och WPS-agendan i Sverige genom informationsverksamhet, program för styrelsetrainees, volontärer m.m. Det blir en symbios mellan verksamheten i Sverige och den i konfliktländer. Kunskaper inhämtade i Sverige och internationellt används för att stödja samarbetspartners och deras arbete. Information från partnerorganisationernas verksamhet används för informationsverksamheten i Sverige.
Den största utmaningen med att genomföra resolution 1325 är att säkerställa att kvinnor som själva är drabbade av konflikter inkluderas i fredsförhandlingar och fredsprocesser som de är direkt berörda av. Ofta bygger fredsförhandlingar på deltagande av militariserade parter, där kvinnor oftast är dåligt representerade. För att stärka kvinnors möjligheter att inkluderas stöder Operation 1325, i samarbete med sina partnerorganisationer i konfliktländer, insatser för att utbilda kvinnor, för att göra det möjligt för dem att nätverka och för att de och deras arbete ska synas och erkännas.
I år har det gått 25 år sedan resolution 1325 antogs. Har den gjort någon nytta? Jag tror man kan svara ett försiktigt svara ja på den frågan, om än med tillägget ”men inte nog”.
Resolutionen har skapat och befäst begreppet ”agendan för kvinnor, fred och säkerhet” (WPS-agendan). I sammanhang när FN, liksom även EU, agerar i krig och väpnade konflikter är det numera svårt att bortse från att kvinnor ska vara involverade. Det betyder inte att resultatet blir tillfredsställande, men det har skett en förändring till det bättre. När jag arbetade i FNs fredsoperation i DR Kongo 2002 – 2004 fanns frågan knappt på dagordningen. Efter att Generalsekreteraren börjat ställa krav på att rapporteringen från fredsoperationer skulle innehålla referenser till kvinnors deltagande, har det blivit svårare för operationernas chefer att helt negligera resolution 1325. Fler kvinnliga chefer och biträdande chefer har dessutom.
I FNs säkerhetsråd markerar rådsmedlemmarna fortfarande vikten av resolutionen, och WPS-agendan. Denna fråga var t.ex. av stor vikt för Sverige när landet senast var medlem i rådet. Att resolutionen nu ”fyller” 25 år kan förhoppningsvis leda till extra uppmärksamhet, till analyser av resultat och förslag på hur man bäst går vidare. För vidare måste man gå. Arbetet är långt ifrån färdigt.
Lena Sundh, ordförande i styrelsen för Operation 1325 åren 2021-2025.
Vill du veta mer se https://operation1325.se/

Om Operation 1325: kvinnors arbete för fred och säkerhet
När Sveriges första handlingsplan för genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om Kvinnor Fred och Säkerhet utarbetades, deltog jag, Lena Sundh, i ett antal möten i Bryssel för diskussioner med EU-kommissionen och medlemsländer, ett med två utländska officerare. Mot slutet av det mötet undrade en av dem om det inte vore bättre att tala om kvinnor och barn? Med den frågan satte han fingret på det som var det nya med resolution 1325. Den slår fast att kvinnor behövs som aktörer, även om den inte glömmer att kvinnor också ofta är offer i krig, vilket var hur officerarna såg det.
I den första paragrafen uppmanas FN:s medlemsländer att se till att kvinnor inkluderas, på beslutsnivå, i det nationella, regionala och internationella arbetet för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Kvinnor från ett krigs/konfliktdrabbat land eller område behövs för olika insatser under konflikten, för att göra ett fredsavtal bättre och för att bygga upp landet/området till ett fredligt samhälle efter konflikten. Kvinnor behövs också i de internationella insatserna, fredsoperationerna etc, som sätts upp till stöd för en fredsprocess.
De flesta säkerhetsrådsresolutionerna gör nog inga större avtryck i vårt land, men vid ett möte med Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK) i mars 2003 berättade Margareta Ingelstam om resolution 1325, som hon tyckte var en fantastisk politisk hävstång. Ingen annan kände till den, men alla insåg dess vikt och potential. Man beslutade därför bjuda in andra organisationer till ett möte för fortsatt diskussion. I en krönika sammanställd av Ragnhild Greek, SEK, dokumenteras förloppet.
Den 13 september 2003 samlades således 36 kvinnor från 12 organisationer och bildade nätverket Operation 1325. 2006 togs ytterligare ett steg. Då gick SEK, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Kvinnor för Fred, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, (RIFFI) och UNIFEM Sverige vidare och bildade paraplyorganisationen Operation 1325.
Inledningsvis svarade Operation 1325 för gemensamma utbildningsinsatser, informationsmöten, kvinnofrukostar, arbetsseminarier, studiecirklar etc i Sverige. Men resolution 1325 handlar om internationell fred och säkerhet. Blicken vändes därför också mot länder i konflikt. Medlemsorganisationernas internationella kontakter ledde bl.a. till workshopsutbildningar i Khartoum och Juba, Jeriko och Cypern – den senare för att palestinier och israeler skulle kunna mötas.
Under årens lopp har Operation 1325 fortsatt utbildningsinsatserna, men också utvidgat arbetet till att samverka och stödja civilsamhällesorganisationer i ett antal konfliktdrabbade länder. Samtidigt fortsätter arbetet med att främja resolution 1325 och WPS-agendan i Sverige genom informationsverksamhet, program för styrelsetrainees, volontärer m.m. Det blir en symbios mellan verksamheten i Sverige och den i konfliktländer. Kunskaper inhämtade i Sverige och internationellt används för att stödja samarbetspartners och deras arbete. Information från partnerorganisationernas verksamhet används för informationsverksamheten i Sverige.
Den största utmaningen med att genomföra resolution 1325 är att säkerställa att kvinnor som själva är drabbade av konflikter inkluderas i fredsförhandlingar och fredsprocesser som de är direkt berörda av. Ofta bygger fredsförhandlingar på deltagande av militariserade parter, där kvinnor oftast är dåligt representerade. För att stärka kvinnors möjligheter att inkluderas stöder Operation 1325, i samarbete med sina partnerorganisationer i konfliktländer, insatser för att utbilda kvinnor, för att göra det möjligt för dem att nätverka och för att de och deras arbete ska synas och erkännas.
I år har det gått 25 år sedan resolution 1325 antogs. Har den gjort någon nytta? Jag tror man kan svara ett försiktigt svara ja på den frågan, om än med tillägget ”men inte nog”.
Resolutionen har skapat och befäst begreppet ”agendan för kvinnor, fred och säkerhet” (WPS-agendan). I sammanhang när FN, liksom även EU, agerar i krig och väpnade konflikter är det numera svårt att bortse från att kvinnor ska vara involverade. Det betyder inte att resultatet blir tillfredsställande, men det har skett en förändring till det bättre. När jag arbetade i FNs fredsoperation i DR Kongo 2002 – 2004 fanns frågan knappt på dagordningen. Efter att Generalsekreteraren börjat ställa krav på att rapporteringen från fredsoperationer skulle innehålla referenser till kvinnors deltagande, har det blivit svårare för operationernas chefer att helt negligera resolution 1325. Fler kvinnliga chefer och biträdande chefer har dessutom.
I FNs säkerhetsråd markerar rådsmedlemmarna fortfarande vikten av resolutionen, och WPS-agendan. Denna fråga var t.ex. av stor vikt för Sverige när landet senast var medlem i rådet. Att resolutionen nu ”fyller” 25 år kan förhoppningsvis leda till extra uppmärksamhet, till analyser av resultat och förslag på hur man bäst går vidare. För vidare måste man gå. Arbetet är långt ifrån färdigt.
Lena Sundh, ordförande i styrelsen för Operation 1325 åren 2021-2025.
Vill du veta mer se https://operation1325.se/